Dag01-Om mig
Cecilia heter jag men föredrar att man kallar mig Cissi eller som dem flesta Sissilina.Jag är uppvuxen i Sundsvall med min mamma&pappa samt mina 3 syskon. 1 äldre bror ,1 äldresyster och 1 lillasyster, men ack hon är ju inte så liten längre ;).
Lekte väldigt mycket med barnen på raholmsvägen samt bänkåsvägen, och bråkade så mycket med grannbarnen då man inte kom överens!Var väldigt busig som liten. Nattpatrullerade med Polarna inne i Sundsvall på helgerna,umgicks mycket med vänner och fick även en bra vän från Polarna vid namn Christian. Han och jag vi umgicks så mycket och bråkade så otroligt mycket med varandra,men vi förlät varandra och sedan efter några år tappade vi kontakten ett tag men nu blir bättre med det förhoppningsvis.
Vid 13 års åldern- Eller om jag till och med var äldre men det spelar ingen roll. Den dagen var en väldigt sorglig och mörk dag i mitt liv, en dag man inte ens önskar sin värsta ovän. Mina föräldrar berättar och jag kommer ihåg det så väl vi satt vid matbordet och allt kändes som en film. Dem sa då att dem skulle skiljas, jag trodde ju såklart dem skämtade men sedan sprang jag från bordet och slängde igen dörren. Jag trodde verkligen att jag aldrig skulle kunna förlåta mina föräldrar just då. Men som barn tror man ju att det är "jag" som åstadkommit det fast så är det ju absolut inte. Jag kom ihåg att jag ville verkligen inte vara hemma så jag åkte till min farmor och farfar och jag bara grät och grät och grät och grät. Jag kom ihåg att min farmor blev ledsen då ja vart ledsen och jag kom ihåg då ja la mig i min farfars trygga famn. Farmor och Farfar har ALLTID funnits där oavsett vad det är. Det älskar jag med dem! Sedan var det väldigt jobbigt då man skulle bo hos föräldrarna varannan vecka till slut slutade jag med att plocka upp kläderna ur väskan kändes så meningslöst. Jag skulle ju ändå snart åka kände jag. Man hade aldrig ett "riktigt hem" som innan detta skedde. Och oj mammas killar ingen HIT där kan jag lova. SÅ mycket bråk det var och tjaffs. Men jag kommer ihåg då pappa min älskade pappa träffade sin kärlek Mia och hon flyttade in hos oss. men ska ja vara ärlig så var det svårt att se ens föräldrar med någon annan och det var kul men jobbigt. Men dem skötte allt så snyggt och bra och det är jag tacksam över. Nu är alla så lyckliga så.
Gymnasietiden-Jag gick omvårdnadsprogrammet & är utbildad undersköterska har jobbat som tim vik,sommar vik på alnösol,alnö servicehus, allegården ,skb hemtjänst m m .Nu jobbar jag på en omvårdnadsavdelning på mariekällgården i södertälje. Gymnasietiden var den bästa tiden någonsin jag hamnade i världens bästa klass och fick världens underbaraste vänner och jag vill verkligen tillbaka till den tiden igen. Saknar er alla tjejer =).
Mina närmsta-underbara tjejer Sarah,Malin,Ann,Emma M.H mm. Jag umgicks och festade väldigt mycket med dessa partypinglor och ojojoj vad kul vi hade. haha fina minnen =).jag verkligen saknar det och mina flickor.
Jag träffade Marcus för 3 år sedan nu-vi träffades först 06 men det blev väl inget just då,men vi höll kontakten och sedan då det tog slut med hans föredetta så kände jag verkligen YES nu får jag äntligen en chans med Marcus och vips vi blev tillsammans där efter ett tag, så den 5 Januari 08 vart vi ett par. Jag flyttade ner till sommaren för att leva tillsammans med min älskade Marcus-Jag hann bo där i 4 veckor sedan fick jag en fast tjänst. Därefter fick vi reda på att vi väntade barn. Så nu bor vi i södertälje 2 tjänster och 2 underbara tvillingpojkar på snart 2 år. Jag verkligen älskar min underbara marcus. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom. Han är mitt livs kärlek och vill leva med han tills vi båda slutar att andas.
Mamma,syster,vän,kollega,sambo-Jag älskar mitt liv och vill aldrig gå tillbaka till så det var förut . Jag är så lyckligt lottad som har mina vänner min sambo våra familjer och mina fina kollegor runt om mig. Det älskar jag. Detta är det liv jag vill ha och som jag själv valt! Kunde aldrig blivit bättre än var det är nu.
This is my life my friend!
Kommentarer
Postat av: Frida - Mamma till Elsa
Jag saknar också gymnasiet ibland. Alla människor och så enkelt det var då :) Nu måste man vara vuxen och fixa allt själv ju ;) Hehe fast det är underbart det med :)
Trackback